Jag hade en period för några år sedan när jag gjorde en massa tygväskor. Har gett bort större delen av min samling, så jag har bara några kvar. Men de jag har kvar är mina absoluta favoriter.

Jag gillar verkligen den här sortens väskor. Förutom att de är löjligt lätta att göra är de så otroligt praktiska.

//Kickan

Varenda vinter se senaste åren har jag känt att jag behöver något som skyddar hela ansiktet när det blåser ute. Någonting lätt, praktiskt och värmande. Förra året fick jag en snilleblixt och stickade mig en ansiktsmask. Det är inte direkt någon ny och sensationell idé men ack så praktisk för oss köldkänsliga.

Min mamma tyckte att denna ansiktsmask var så praktiskt att hon lade in en beställning hos mig. Förhoppningsvis hinner jag göra klart den innan vintern kommer. Av någon anledning tycks den bli liggandes i en påse medans allt annat blir färdigt.

//Kickan

I ett tidigare inlägg (inlägget hittar du här) nämnde jag att jag gillade mönstret så pass mycket att jag bestämde mig för att göra ett par sockar och vantar till mig själv. Jag är riktigt nöjd med resultatet och ser nästan fram emot tills det blir kallt så jag får dra dem på mig. Jag valde att göra ett annat mönster på insidan av vantarna för att jag tyckte det blev finare så.

Jag kommer känna mig riktigt färglad och varm i vinter!

//Kickan

Jag har haft ett par lappskor när jag var liten. Om sanningen ska fram minns jag väl inte direkt vad jag tyckte om dem då, men enligt mamma användes de flitigt av alla oss syskon (de gick i arv). Sen har jag väl inte riktigt tänkt desto mer på det tills mamma fick ett par som hon prisade högt och ljudligt för dess förmåga att hålla fötterna torra och varma de kalla vintermånaderna. Genast började jag fundera på om jag också skulle införskaffa mig ett par. Jag blir ganska lätt kall om fötterna när det är vinter och precis som de flesta andra avskyr jag att ha kalla fötter. Jag erkänner att mina planer stannade vid funderingar, längre än så kom jag aldrig. Tills någonting otroligt hände! Jag tror det var förra året som mamma fick reda på att det gick en kurs i Finland där man lärde sig sy lappskor och när hon frågade mig om jag ville följa med var jag direkt med på noterna.

Mina skor är inte helt perfekta, de har en del skavanker. Men jag älskar mina håriga skor! Alla dess "fel" gör dem mera personliga, de har en alldeles speciell och unik Angelica-prägel. Och mina fötter är aldrig kalla när jag har på mig dem.

//Kickan

Jag avskyr att göra hälen när det gäller norskasockar och jag gillar inte riktigt att ha på sockar med norskhäl. Det tar så länge innan de formar sig enligt mig och innan de har blivit riktigt bekväma trycker det lite i hälen när jag går. Man kan ju fråga sig varför jag då ska utsätta några stackars barn för någonting jag själv inte gillar att ha på mig. Enkelt! Det blir fint!

Jag gillade mönstret på dessa sockar, så jag gjorde ett par vantar och sockar till mig i samma mönster. Fast med andra färger. Nu ska jag bara börja använda sockarna, men det är ju den där hälen som tar emot.

//Kickan

För ett tag sedan kom mamma och sa att hon behövde en förvaringsficka vid sängen så att hon kunde lägga undan sina glasögon, böcker och sängdosan när det var dags att sova. Vi slog våra klocka huvuden ihop, skissade lite hur vi ville ha det och kom fram till dessa praktiska förvaringsfickor.

Vi sydde fast 2 karborband högst upp av fickan så att man enkelt kan fästa och ta bort dom från madrassen. Resultatet blev riktigt lyckat och pappa fick också en på sin sida av sängen!

//Kickan

Det här med tröjor är inte riktigt min grej. Det tar för lång tid och jag har inte tålamod. Jag vet inte riktigt varför tålamodet tryter just när det gäller tröjor. Det kanske är för att jag inte är van vid den här sortens stickningar.

Hur som helst, detta är tröja nr:2 i ordningen som jag har stickat (första gjordes någon gång i grundskolan). Det är tur att jag är envis som en åsna när det kommer till saker som jag stickar/syr/virkar/broderar. Det kan ta lite tid ibland, men jag gör alltid färdigt det jag har påbörjat. Jag är så glad att jag inte gav upp och slängde den i soptunnan som jag tänkte göra när allt gick fel för den blev ju faktiskt helt ok.

//Kickan

Den senaste tiden har jag inte haft någon inspiration till att skriva någonting i min blogg och har återigen fallit tillbaka i gamla tankebanor. Hur ska jag göra med den? Ska jag låta den var som den är tills den faller i kategorin ”påbörjade men aldrig avslutade projekt”? Ska jag låta den vila ett tag till för att se om inspirationen kommer tillbaka igen? Eller ska jag helt enkelt ta bort den och glömma bort att den ens har existerat?

I helg när jag satt och kardade årets vantar kom jag fram till följande: Varför inte göra om hela bloggen till en plats där jag visar upp mina senaste kreationer? För om sanningen ska fram är jag väldigt stolt över de saker jag tillverkar och den där lilla malliga personen inom mig vill visa upp allt för hela världen. Jag påstår inte att det alltid blir perfekt, men trots att de har en och annan skavank ibland så är jag nästan alltid riktigt nöjd över resultatet.

Jag kommer inte skriva en massa onödig text som ingen ändå orkar ögna igenom, utan det kommer bara bli en massa bilder (till att börja med i alla fall). Och jag kan slänga in en bild så fort jag gjort någonting nytt.  Bloggen kan väl knappast bli mera jag då! Jag känner mig riktigt förväntansfull och ska börja fota alla saker jag har liggandes här framme (det är en hel del) tidigt imorgon bitti. Men till att börja med får ni nöja er med några gamla bilder.

//Kickan